onsdag 25 april 2012

Magik, mystik och smålänningar

Virserum som jag kommer ifrån, långt in i Småland, har fostrat en hel del egensinnigt folk.

Johnny Örbäck, den mycket specielle HSB-bossen och sossen som i strid mot allt och alla drev igenom bygget av Turning Torso i Malmö och begick harakiri på sin egen karriär, kommer från Virserum. Det gäller att se bortom vardagens futiliteter. Vem kan tänka sig Malmö utan Turning Torso idag - det är södra Sveriges enda landmärke. Men Örbäck som drev igenom Sveriges mest berömda bygge tvingades bort och lever nu i landsflykt.

Och så har vi den närmast mytiske, långe, blonde och blåögde gymnasisten, samtida med Örbäck i Virserum, som i slutet på 60-talet rymde och levde med romska nomader runt om i Europa. Han har skrivit böcker om dem och talar deras språk, romska, liksom ett tiotal andra inklusive hebreiska och zulu.

Han blev främlingslegionär i nord-Afrika. Lyckades rymma här också och tog sig vidare.  Läste i USA och blev Sveriges förste utbytesrektor i New York. Träffade en israelisk kvinnlig hotelier.  Lyckades konvertera till judendom och bytte namn. Blev superguide i Israel för besökande presidenter (han kan varenda biblisk sten i det heliga landet). Blev kapten i Mossad och kunde i kraft av sitt nordiska utseende ta sig in i länder som andra israeler inte kunde. Sonen dramatiskt och tragiskt mördad på flykt från eritreanska rebeller. Osv, osv.

Numera bor han med Zulufolket i Sydafrika. En romantiker och äventyrare på drift i sin egen samtid. Varför ingen skrivit en bok om honom är svårt att förstå.

Kommunalrådet Glennfalk som tagit sig till makten i Vimmerby på mycket udda vägar är också född i Virserum.

Gränsland och drivhus

Det var i en annan tid när festplatsen på Kärringaryggen i Virserum var Smålands största och drog över tiotusen personer till danser med Sven-Ingvars. Raggarkravallerna på parkeringsplatsen utanför festplatsen skänkte must och märg åt tillställningarna. Virserum hade 51 möbelfabrikörer som firade framgångar i kristallgroggar och framtiden sågs i ett - alltför - skimrande ljus.

Sen kommunsammanslagningen 1971 har dock denna oerhört vackra plats haft en tristare historia.

Kanske är det så med smålänningar - att de fostras i ett gammalt gränsland som fungerar som ett  drivhus för egensinne, påhittighet, driftighet, romantiska visioner, envishet och brist på respekt för överhet.

Då kommer en och annan att sticka ut, på olika sätt. Det är inte för inte som Kamprad är smålänning.

onsdag 18 april 2012

Allt hänger på företagen

Hela Sverige kommer inte att leva. Inte halva heller. Just nu pågår en kraftig avfolkning av landsbygden och en lika kraftig inflyttning till storstadsregionerna.

Alla svenska kommuner utom de största städerna (och Åre) fortsätter att minska sin befolkning i arbetsför ålder (20-64 år) i en otäck nedåtgående spiral.

I de värst drabbade ser vi redan vad som händer - först lämnar industrin, företagen hittar ingen kompetens, det föds färre barn, skolorna får ett mindre antal elever,  och kommunen måste fokusera  på vård och omsorg för äldre.

Tillväxtens problem i Västervik stavas inte dålig ekonomi utan främst en minskande befolkning.

Under en tioårsperiod mellan 2006 och 2016 kan Västervik ha förlorat 15 procent av alla i arbetsför ålder, samtidigt som andelen äldre ökar. I näraliggande kommuner som Hultsfred, Högsby och Valdemarsvik handlar det om ett tapp på hela 25 procent under perioden.

Allt detta enligt Svenskt Näringslivs analytiker Göran Wikner. Hans analys är sorgligt negligerad, inte minst av landets alla politiker.

Enligt samma analys är det enda hoppet för alla utsatta kommuner att  entreprenörerna kan skapa tillväxt. Och just i Västervik lever det hoppet - här startas fler företag än i Gnosjö och vi ligger i topp i landet. De här företagen måste för att växa hitta marknad sin utanför Västervik, de får inte bli ett "västerviksföretag" till som säljer på en lokal marknad.

Det viktiga nu är att behålla den samlade kraften, den positiva laganda som växt sig allt starkare i Västerviks företag - och som manifesteras på Tillväxtdagen. Att vi förmår att satsa allt vi kan på entreprenörskapet.

Tyvärr är insikten om samband och företagens betydelse låg hos allmänheten. Däremot vet politikerna detta och de bär störst skuld. De vet också vad som behöver göras - ta bort hinder och skatter  för entreprenörer. Men det ger inga politiska poänger hos väljare.

Så företagare i hela Västervik - förenen eder. För oavsett vad ni läser i tidningar är det är bara ni som kan "rädda" Västervik.  Så enkelt är det.


måndag 9 april 2012

Vi behöver få fart på hjulen igen...


"Välståndet i de fyra länen i Småland–Blekinge skapas till stor del av låg- till medellågteknologiska små och medelstora företag. Dessa industriföretag sysslar främst med tillverkning med lågt förädlingsvärde, ofta som underleverantörer till större svenska företag."

En OECD rapport om Småland och Blekinge pekar på problem. Vår region är välmående i ett europeiskt perspektiv men vi ligger i botten i en svensk jämförelse. Vi är bra på småföretagande men våra småföretag har låg förädlingsgrad och svag teknikhöjd. Vi är därför sårbara.

Problemen stavas kompetensförsörjning, transporter och kommunikationer. Geografiskt är vi en ”strategiskt obetydlig” kommun som ligger långt ifrån regionala utvecklingscentra som Linköping, Norrköping, Kalmar och Växjö. Västervik har också en stagnerande befolkningsutveckling.

Vi behöver därför en ny konstruktiv diskussion om vår tillväxt och innovationskraft. Företagare är vana vid att lyfta fram och marknadsföra sina fördelar. Men man är lika vana vid att hantera krassa realiteter, utan skygglappar. Bara genom att se sanningen i vitögat kan förändringar åstadkommas. Elfa, Totebo, Slip Naxos och flera andra av våra idag allra finaste företag vet hur det är att leva på brantens rand. De har gjort sina resor och vändningar. Och de har lyckats.

Hur då? De här företagen har var sin egen historia. Men för att lyckas, i företag, organisationer och kommuner behövs fyra saker:

  • En ”social” rörelse. Vi måste kunna motivera medarbetare och medborgare så att alla känner sig delaktiga och vill.
  • Idéer. Elfa gick från att tillverka hyllor till att sälja "smarta förvaringslösningar för moderna människor". Det var ett stort och avgörande steg som påverkade all produktutveckling och marknadsföringen fick högsta prioritet.
  • En berättelse. Den historia som alla anställda, kunder och medborgare och andra kan relatera till. I Västervik har historien i tio år handlat om hur vi lyfte oss efter Electrolux nedläggning. Den historien är sliten och behöver förnyas
  • Ledare med mod. Att leda är att gå före, visa vägen och göra det som andra inte vågar eller kan.
Tillväxtkommunen och vi själva behöver definiera oss på nytt.

I små och stora företag är det innovationsprocesserna som avgör framgången. Även för små företag är innovationskraften viktig. Jag tänker på vad Marie Sevlidis som framgångsrikt förnyat konceptet ”frisersalong” med sin salong People i Västervik, sa i en intervju:
- Hemligheten är att jag metodiskt förnyar fyra saker i min salong varje år, sådant som tydligt upplevs som kundnytta.

People är ett lyckat exempel på innovativt ledarskap.

Andra exempel är det större Pentronic som lockar flera av landets bästa unga ingenjörer till Västervik – med utmaningen att ständigt leda utvecklingen inom området temperaturmätning.

Eller Barracuda som av något så enkelt som nät och plastbitar förmår att oavbrutet utveckla nya tekniskt avancerade applikationer för försvarsindustri över hela världen.

Eller Totebo AB som i över 30 år försett Ikea med smartare tillverkningsprocesser än konkurrenterna för planmöbler, vilket förvandlat Totebo till något av ett nationellt ”utvecklingscentrum” i sin nisch för världens just nu mest framgångsrika svenska företag.

Vänta inte på staten - vi gör det själva...

Det som skulle göra skillnad i Västervik är en helt ny 110-väg till Linköping, sträckan Överum-Linköping. Det skulle korta restiden med 15 minuter minst. Vägen skulle kosta ca 2,1 miljard. Om Västervik, Linköping och Åtvidaberg lånade de pengarna hos Kommuninvest till 3 procent ränta skulle driftkostnaden per år bli 20 miljoner kronor per kommun. Det är det värt.

Bygg en nya likadan väg mellan Vimmerby och Nässjö. Även här kan Västervik vara med och betala. De viktiga transportnoder vi har idag för privat- och affärsresande är just Nässjö och Linköping/Norrköping. Kopplingen till X2000 gör att du då kan ta dig till Malmö och Kastrup på tre timmar från Västervik och till Arlanda/Stockholm på mindre än tre timmar.

Det skulle gynna arbetspendling och samverkan med Linköping som är viktigaste utvecklingscentra för Västervik.

Vi skulle korta resan till Göteborg med bil med 15 minuter och småländska höglandet skulle föras närmare Västervik (vi är både höglandets och Linköpings sommarstad t ex).

Anslutningstrafik till varje X2000 tåg med små bussar och avropssystem (du ringer och bokar) skulle lösa transporterna smidigt. Sådan trafik bör införas redan idag.